Det finns schemalagda kollektivtrafikavgångar. Det finns viktiga möten. Och det finns telefonsamtal som vi vill besvara. Men när någon svarar något mer än ett enbart ”jag mår bra”, på frågan hur hen mår. Ja, då finns det faktiskt inget i världen som där och då är mer betydelsefullt än utrymmet för just det svaret.

Vi kan nog alla känna igen oss i att vi ibland frågar hur någon mår utan att vare sig ha tid eller vara beredda på att ta emot ett svar annat än ett kort och positivt bra. Vi frågar på en sedan länge etablerad slentrian. Inte för att vi inte bryr oss men ibland kanske för att vara trevliga och tänker därför inte på vad frågan egentligen innebär. Förmodligen är det förklaringen till varför vi ibland väljer att ställa frågan i en situation när vi vare sig känner oss ha tid eller vara känslomässigt förberedda för att hantera ett mer utvecklat svar.

Jag hörde om en person som hade för vana att ställa följdfrågan, ”utveckla?” när någon svarat ”Jag mår bra”. En retorisk briljans som tilltalade mig. Att personen som använde sig av den här tekniken dessutom var en man, måste jag säga imponerade. Fördom eller inte behöver vi kanske inte spekulera kring. Men låt oss använda oss av exemplet för att inspireras. Egentligen inspireras oavsett om vi är avsändare eller mottagare.

Det finns enligt mig en uppsjö av positiva vinster i att lyssna till sin omgivning och att dela med sig av sitt faktiska mående. Jag tänker dock inte rada upp dem här. Utan summera det i att genom att tala och att lyssna ger vi oss själva oändligt mycket bättre förutsättningar att hjälpas och att hjälpa. Vi är inte några tankeläsare och det finns tyvärr ingen direkt korrelation mellan vår utsida och insida. Det är just därför som vi behöver våra ord.

Måhända att du missar bussen, att du kommer för sent till ditt möte eller att det kommer att dröja innan den som ringde dig får ett samtal tillbaka. Men i en större bild, med ett bredare perspektiv och med distans, kommer du alltid ha gjort ett mer betydelsefullt val, när du lyssnade till din medmänniska som ville berätta hur hen mådde, egentligen.

Helena Reje
Always Mind
Grundare och VD